Den här sommaren har Chefen fått åka iväg till ett rehab-ställe i örebrö där han blir igenomkollad av en veterinär samt en kiropraktor. Mellan veterinärbesöken får han gå lite på vattenband och även gå i hagen och äta gräs. Jag och mamma beslutade att han skulle göra detta då han ser stel ut när han rör sig, han känns begränsad. Kiropraktorn som behandlar honom nu var i mitt stall och gick igenom Chefen i våras, då hittade han en del som han trodde kunde vara problemet. Detta är alltså en stor chansning i hopp om att han ska kunna bli bättre. 

   När vi var och hälsade på honom måndagen efter Falsterbo såg han faktiskt annorlunda ut. Han var maffigare men framförallt var han väldigt pigg och ivrig! Kvinnan som tar hand om Chefen, en dressyrryttare, tyckte själv att hon såg förändring både muskulärt och i traven. 

 

Iallafall, att Chefen var iväg gjorde det möjligt för mig och mamma att spendera en hel vecka i Falserbo! Så mamma och hennes särbo Ivar bokade den minsta stugan i Höllviken, 9 km från Falsterboarenan, där vi bodde hela veckan. Jag och min kompis Sophia, fick förfrågan om att jobba i pressen under tävlingarna och det tackade vi ja till. Vi kom fram till huset söndag kväll och morgonen där på ringde klockan någon gång efter 6. Vi ville vara i extra god tid då vi skulle cykla hela vägen. Varken jag eller Sophia visste helt vilken väg vi skulle ta.

   Första cykelturen gick bra och vi var framme en halvtimme tidigare än vad vi trott. Vi parkerade våra cyklar och gick in i ett litet kontor för att ackreditera oss, alltså få våra band och bli i-kryssade att vi var på plats. När det var klart gick vi in genom stora ingången och väntade på att vår chef skulle komma.
  De första dagarna på presskontoret var väldigt lugna och det enda vi gjorde var att se till att det fanns startlistor, resultatlistor och banskisser till alla journalister. Första dan fick vi faktiskt prova på att hämta ryttare till presskonferens, inte mindre än det svenska fälttävlanslaget. Det var spännande men även väldigt nervöst. 

  I slutet av veckan var det stressigare och då fick man vara där det behövdes hjälp, i princip överallt. Jag stod i caféet och gjorde mackor som aldrig förr, hämtade Ulla Håkansson till intervju, satt i ackrediteringen samt sprang upp och ner till sekretariatet för att hämta listor av olika slag. Man var minst sagt svettig när dagen var slut. 
  Detta var en superrolig upplevelse som jag är otroligt glad över att få ha varit med om. Vad som har varit ett stort pluss i kanten har ändå varit alla nya vänner man har fått, som jag garanterat vill hålla kontakten med! 
Såklart var det kul att få se alla tävlingar, stämningen var på topp trots att vädret var motsatsen.