Hallå! 

 

Jag som allså heter Andrea är född 1998 och är från Stockholm, där jag har bott i hela mitt liv fram till hösten 2014. Då bestämde jag mig för att göra något nytt nämligen att flytta hela vägen ner till Skåne! Där går jag sedan två år tillbaka på Flyinge Kungsgårds hippologi- och naturprogram, som jag kommer att berätta mer om i ett annat inlägg. 

  Som många vet är det inte billigt att ha häst i Stockholm. Därför började jag mitt liv som ryttare på ridskola och trivdes med det som fisken i vattnet. Jag hade turen att få rida för två underbara ridlärare, som har hjälpt mig att utvecklas och som även fått mitt intresse för hästar ännu större. Tillräckligt stort för att våga flytta till en annan ort för att få ännu mer kunskap! De första veckorna i Skåne var dock inte riktigt som jag tänkt mig. Det fanns hästar överallt, många bra tränare och otroliga tillgångar med olika banor att rida på, men tusan vad svårt det var att hitta en häst att rida. Jag hade tänkt mig att det skulle vara enkelt att hitta en medryttarhäst. Någon man kunde rida och mocka åt några gånger i veckan och kanske eventuellt få träna med. Men efter att ha satt upp lappar i ett flertal stall och frågat runt kändes det nästan hopplöst. 

   En dag när jag var med min komis, hos hennes medryttarhäst, ringde mamma och berättade att hon hade hittat en häst på HästNet som hon tyckte att jag skulle provrida. Detta kom ganska oväntat och utan att egentligen veta särskilt mycket om varken hästen eller provridningar ringde jag upp numret i annonsen och bestämde ett datum. Nervöst några dagar senare tog jag på mig ridkläderna, tog hjälmen i handen och cyklade till flyingerondellen där jag blev upphämtad av annonsören. Hästen stod på ridskola och var tydligen för känslig för många av ryttarna, vilken resulterade i att han inte kunde gå med i verksamheten. Hon som hämtade mig var "ansvarig" för honom och det märktes att hon tyckte om Chefen, som hästen kallades. 

  Det var nästan helt mörkt när vi kom fram till ridskolan. Jag var fortfarande nervös men väl inne i stallet släppte det. Längst ner av raden boxar stod en rödbrun, ganska ranglig, liten häst. En valack född 2008, i dåläget 6 år. Jag fick hjälpa till att borsta, sätta på skydd, sadel och martingal. Han var lite misstänksam och nyfiken, framförallt väldigt försiktig. När tränset var på leddes han ut ur boxen och ridläraren satte upp på utebanan och började skritta fram. Hon berättade hur jag skulle tänka när jag red honom och även om en del tidigare provridningar. Att han ibland hade blivit istadig och inte velat gå framåt med en ryttare, att en annan ryttare knappt vågat trava osv. Som om det fick mig att bli mindre nervös... 

  Efter några varv i alla gångarter var det då min tur att sitta upp. Jag blev förvånad över hur mycket rörelse han hade när han tog de första skrittstegen. Det var nästan svårt att hänga med i början. Bara jag slappnade av gick det bra och jag började snart plocka upp tyglarna. Han var väldigt känslig i munnen och det var svårt att få honom att ta kontakt. I traven fick jag ännu en chock de första stegen. Men denna gång var jag mer förberedd och det blev aldrig svårt. Vi galopperade lite och sedan hoppade jag ett litet kryss i trav, sedan i galopp. Fick även pröva på en liten kombination. I helhet kändes Chefen som en väldigt grön häst, vilket han också var, men väldigt positiv och ambitiös. Jag kommer ihåg att jag kände mig väldigt glad under hela provridningen, det kändes rätt. 

 

 

Efter denna provridning åkte jag ut till honom tre gånger till. Jag fastnade för honom och trots att han egentligen inte var den ultimata första hästen så kunde varken jag eller mamma låta bli att göra honom till vår, vi köpte honom med hjärtat helt enkelt. 

   Med den här lilla historien har jag nu indroducerat min häst Der Chef Utopa, "Chefen", som denna blogg till stor del kommer att bestå av. Hoppas att det verkar intressant!